Tack

Fina Linda A och Linda V (och såklart Stina) för att ni får mig att tänka på helt andra saker och får mig
att känna mig som jag gjorde för 2 veckor sen, som mig själv (OK, vinet kanske hjälpte till liiiite). Jag börjar tänka som vanligt, jag börjar tänka på framtiden och allt bra som väntar. Det är ju långt ifrån klart (inte för att jag någonsin tänkt att det skulle ta slut, missförstå mig rätt) men det är lätt att tankarna BARA snurrar runt det som händer nästa vecka, och veckan efter den i stället för där den borde vara, som är var VILL JAG VARA, vad vill jag med MITT LIV? Jag är ju verkligen samma människa, men samma drömmar, och jag har förhoppningsvis blivit med en cancertyp som jag kanske faktiskt kan bli av med ganska snart och leva vidare utan större problem (mmm det är det där med ratten, men det fixar jag!) Och nu kära vänner undanbeder jag mig det sämsta skämtet i världshistorien som folk ändå på nått sätt faktiskt verkar tro stämmer och det är "jaha, du blir sjukskriven i 3 veckor, va skönt, lite ledighet"...... Yeah Yeah. Dom som känner mig vet, att jag kommer inte att ligga och njuta i sängen i 3 veckor. Jag mår redan dåligt av bara tanken.... och jag gillar normalt sett skämt, men just det där är jag inte road av.

Sov gott!

Åh nej...

Kollar på ensam mamma söker... och skäms. Ja, jag skäms, själva konceptet är ... fånigt. Men vem vet, man kanske sitter i "ensam stympad mamma söker" snart..... eller inte.
Jag är rädd att jag har fått ett problem på halsen (förutom det uppenbara) jag tycker lite småsynd om mig själv, har ingen lust att röra på mig alls... och vill bara äta goda saker. Kanske ett klassiskt tröstätar stadie? Dessutom är jag sugen på så konstiga saker att jag blir orolig. Det som kommit upp i mitt huvud i kväll är bland annat pepparkaksdeg, chokladmousse med grädde, chokladglass med massa bitar och grejor i...
allt utom smågodis som är min favvo över allt. (hade det funnits bevis på att karamellkungens smågodis var cancerframkallande hade jag inte blivit ens lite förvånad över cancerbeskedet)

SÅ vad gör jag nu... går över gatan till 7 eleven eller inte....

På begäran

Så kommer också bilden på hur fint det ändå kan bli om man får ett rekonstruerat bröst. Detta kan man påbörja ett år efter operation eller avslutad behandling. Dock har jag sett en hel del bilder på mindre lyckade varianter, men hoppet är det sista som lämnar kroppen och knoppen ;)
(det är inte flickan på bilden som har skrivit bloggen)

och under tiden och väntan på ett nytt kan man ju köra med den här varianten .....

Med lite sömn fixar sig allt (nästan)

Oj va mycket bättre jag mår idag! Fick sova hela natten, och halva förmiddagen, det gjorde susen. Nu efter 2 kannor kaffe och lite snack med min dotter och världens bästa Sessi (jag tom stavar hennes nick på mitt eget sätt utan att hon rättar mig, DET är en riktigt vän, och får jag inte stava det så, så känns det inte som min Sessi ;) så mår jag faktiskt riktigt bra. Jag har förvandlats till mig själv från att ha varit en avundsjuk treåring. Man kan inte få allt här i livet, men allt man har gjort kan man se tillbaka på och må bra av, det är en tröst. Gick igenom alla mina bilder från mina tre Palma resor i år, och det är inget synd om min alls, jag har rest för min kvot i år. Nu får jag kika på bilderna och minnas :D

Nu känner jag att det börjar bli dax att få dra på min min nya (i min värld svindyra) Ulrika Sandström klänning som jag aldrig använt och gå på partaj. Den ska jag ha när jag går ut med mina systrar! Den är lite tajt över bysten, men det kan kanske ordna sig snart (svart humor, sorry) Borde jag inte få betalt för den här smygreklamen? Kanske bara lite, iaf den delen som försvinner vid sjukskrivningen, 20% av min lön? Det tycker jag. För övrigt undrar jag om det verkligen ska vara nödvändigt med 3 veckors sjukskrivning, vem mår bättre av det? Jag använder mkt sällan brösten i mitt jobb.....särskilt inte det vänstra.
Här har ni bloggverkstaden och sambandscentralen, bolibompa-webben och musiken, allt i samma kök.

Slagen hjälte....

Fick ett armband av Rebecca idag, det gröna, det är så fint. Tack vännen! Det ska bli min grej, jag ska hamstra armband.

Brasilianska Mono ger din handled en välbehövd färgklick i höstmörkret. Armbanden finns i 10 olika färger och varje färg har en speciell betydelse. Till exempel står rosa för godhet och ömhet och grönt för hopp och balans. En perfekt gåva när du vill säga något mer till en vän eller bara behöver lite färg i din outfit! Kommer snart till NK Details.

Färgernas betydelse:
Röd – Passion, ömhet, kärlek
Blå – Harmoni, vänskap, tillgivenhet
Grön – Hopp, balans, ungdomlighet
Gul – Njutning, kreativitet, berikande liv
Rosa – Godhet, ömhet, välbehag
Orange, Fest, välbehag, glädje
Vit – Oskuldsfull, harmoni, lugn
Svart – Ädelhet, trohet, allvarsamhet
Lila – Stillsamhet, värdighet, självkänsla
Grå – Modernitet, nymodigheter
Idag tappade jag helt stinget. Eller var det igår. Det var igår det började kanske.
Jag har varit som en duracell-kanin på speed. Efter det som jag trodde skulle vara det avgörande samtalet så gick luften ur mig, jag har kanske aldrig varit så trött i huvudet som då. Jag var så glad och lättad över beskedet att jag inte har en tumör med spridning (vad de kan se nu) att jag kommer att slippa cellgifterna (vad de kan se nu). Samtidigt blev jag chockad över att de tänker ta bort hela bröstet, trots att de för en vecka sen sa att de skulle ta en "tårtbit" och köra med bröstbevarande kirurgi. Jag är sur och arg och alla försöker peppa mig, stackare. Nu är det enda som går runt i skallen "ett bröst och ny dag att vänta på besked".

Klart att jag hellre lever med en tutte än dör med två, klart att det inte är hela världen, men det strider mot estetikens grundregel SYMMETRI. Jag hatar det.
Jag vill inte vara chick på ena sidan och dude på andra. Jag vill ha mina bröst... (ja, inte helt mina kanske, men jag har ju betalat dyra pengar för 220cc/ bröst, och nu tänker dom snuva mig på stålarna och EN TUTTE?! Jag loosar 17000 och halva min kvinnlighet )
Nej, dom är inte stora,  ja, jag klarar mig utan dom, men dom är MINA och JAG vill bestämma över dom. Men nu är det en äcklig minst 6 cm äcklig hård massa som tagit över hela skiten. Jag börjar tycka att det är äcklande med bröstet, jag känner tumören så väl, den är så så nära huden och den tar över.
Gud så äckligt. Jag vill ha bort den, men jag vill ha kvar bröstet. People, vi behöver kanske lite mera pengar till forskningen! 379 miljoner från cancerfonden räcker inte :(
Jag vet, det här med brösten är smågrejor i sammanhanget, men det är inte lika enkelt att bara skita i som det låter tror jag....

Idag har jag bara tänkt på vad mycket roliga saker alla andra ska göra, dom ska på härliga semester resor till solen, eller till en härlig shoppingstad, eller till fjällen. De har planer och de längtar, jag har hört tusen  gånger i dag"det är första advent på söndag, MYSIGT", det är snart Jul, myyyysigt. Men jag har bara en plan, bara en enda, det är att promenera till St Görans den 8/12 för att bli proppad med radioaktiv vätska och bli stympad. Jag vill inte vara sjukskriven, jag vill inte ha ont, jag vill inte bli av med ett bröst. Jag kunde inte skita mera i advent, jul, eller julklappar heller för den delen. Idag ville jag lägga mig ner och somna, och kanske vakna runt midsommar.

Jag har berättat för min dotter vad som ska ske. Inte dragit 6 sidor statistik om cancer, utan bara berättat att jag ska ta bort knölen i bröstet. Hon är helt OK med det, hon har bara en fundering runt det hela, "vem hämtar mig på skolan den dagen?". Jag skulle så gärna vara sex år igen, så så gärna. Hon är helt helt underbar, det bästa jag har gjort i mitt liv, och det är jag så glad över att jag fick just henne.

I morgon ska det bli en bra dag! Då kommer min syster Stina och förgyller vår vardag, det behöver vi verkligen! Vi ska ha lördagsmys med H och bara snacka skit, längtar. Här ovan är jag och Stina i somras, eller var det 2009....?

Jag har en annan grej planerad också förresten, en mkt viktig händelse den 5/12. Jag och alla mina systrar över 18 ska gå ut tillsammans (inte alla, men nästan). Den här sammankomsten ser jag också fram emot jätte mycket! Det är första gången i världshistorien faktiskt, det är ett sådant skönt gäng att det omöjligt kan bli tråkigt. Från höger: Moa, Hannah, Maja, jag (ovanför) och Ebba.

Det fräser och sprakar och skimrar grönt

Glömde det roligaste som hände idag...

När jag ska opereras så sprutar de in någon radioaktiv vätska och då plockar lymfkörtlarna upp
detta och sen kan då kirurgen kolla med mätinstrument var någonstans det finns mest radioaktivitet
och där det är ska vara den sk "portvaktskörteln" som de tar bort tillsamman med en del andra lymfkörtlar för att analysera och kolla så att det inte finns cancerceller i dom.
Sköterskan (som är rätt rolig i mellanåt, när jag presenterade min syster som var med idag "det här är Moa, min syster" så sa hon "Hej Moa, jag heter XXX och är också Idas syster... ) berättade som för en femåring
"När de sprutat in den radioaktiva vätskan säger de "gonatt gonatt" och så sover du så gott. Sen öppnar de upp ett hål i armhålan och sticker in en stav för att mäta radioaktiviten, det sprakar och fräser och lymfkörtlarna är så vackra, gröna och skimrar, det är synd att du inte får se det, det är så vackert"....

Mmm, jag är verkligen jätte ledsen över att jag inte är vaken och kan kolla in på fyrverkeriet i min armhåla, men jag ska för alltid, varje gång jag rakar mig under vänster arm i framtiden tänka, vilken jävla cirkus det var där inne en gång, synd att jag inte hade biljett.....

Jag kan knappt vänta......

OOOOOOOOOOOHHHHHH!

Jag är så lycklig (och extremt trött)!! Jag HAR INTE CANCER! Nä, nu ljuger jag. Det skulle ha varit skönt att skriva så och sen stänga ner den här skiten :D

TACK FÖR ALLA HÅLLNA TUMMAR O TÅR, DET KAN HA HJÄLPT!
Jag tycker att jag fick skapligt bra besked idag, grovnålsbiopsin och MR visade inte på invasiv cancer (cancer med spridningsrisk i detta läge) vilket gör att jag kan opereras som planerat den 8 December!
Sen är det upp till det dom plockar bort att uppföra sig och inte visa något annat. Det är egentligen först efter operation av tumör och några lymfkörtlar de vet säkert, men nu ser det ut som om jag kan slippa cellgifter, och det kära vänner är en seger i sig!!!! Det kan TOM bli så att jag slipper strålning, även om hon sa att jag skulle ställa in mig på det för att det är ett stort område den här tumören spridit ut sig på. Bara ett besked som känns så där,  och det är att de måste ta bort hela bröstet :-(
Ett krux till är mina implantat, de ska enligt det min plastikkirurg och jag kommit överens om ligga under bröstmuskeln, men de tror att de kanske ligger framför muskeln och då måste även implantatet bort. Då kan man säga att det blir en sk nivåskillnad. Platt på ena sidan och inte platt på andra. Tidigast ett år efter operationen är det i så fall aktuellt med att bygga upp en fejktutte.... Ligger dom där dom ska så kan jag behålla implantatet och går ur detta med något som som ändå skulle kännas OK.

Jag är så trött... det har varit en LÅNG dag.

Mitt första lyckoarmband!

TACK KÄRA LILLA FINA LILLY FÖR MITT FÖRSTA LYCKOARMBAND!

Kramar från faster!

Nervös? Vet inte...

Är jag nervös för beskedet i morgon? Vet inte...  Hur mår jag? Vet inte.... Hur borde jag må?

I morgon kl 15 är det dax för alla att hålla tummarna igen. Det som skulle göra mig mest glad i hela världen är om jag slipper cytostatika. Det är det vi håller tummarna för! Jag är rädd för dom där cellgifterna, jag vill inte ta/få dom. Annars ska det nog gå finfint.... I can feel it (som att jag kände på mig att jag inte hade cancer men hade tydligen det ändå när allt kom omkring... men det är ändå tron som gör det lättare, inte tron på gud eller nått annat som jag anser är "tjafs" utan tron på NÅGONTING, något som gör att man känner sig stark) Jag fick ett mail igår kväll av den man som fungerat som min far från 5 års ålder till vuxen, det var nog det ärligaste och mest rörande jag fått. När jag får sådana så förstår jag lite vad det är som har hänt mig, jag förstår hur det får andra att må. Men jag ska fixa det här, vad som än händer i morgon.
Pussar i massor till alla mina vänner och min familj, ni är så många att jag inte kan skriva ner det här, men ni vet vilka ni är! Kollegor, och vännerna i "periferin" som någon uttryckte det, ni är alla viktiga! Tummen upp för op, inte upp, men än då OK för strålning, tummen FETNED för cellisar. Nu kör vi! :)
(ja.. jag har trots allt en fåfäng sida, och ska jag behöva förlora en del av bröstet, så kan jag väl för fasen få behålla håret....)

Hade gärna bytt morgondagen mot en kväll med utsikten från det här fönstret. Palma, I´ll be back!
WHEN THE HURT IS GONE I HAVE TO GET MY SELF TOGETHER!
Robyn – Get Myself Together

....och lite statistik

(All denna text kommer från sidan www.ungochbrostcancer.se )

Bröstcancer bland unga kvinnor

Varje år får ungefär 600-700 kvinnor som är under 45 år diagnosen bröstcancer. Det är elva unga kvinnor i veckan. Fler än en kvinna varje dag. Ett tjugotal av dem är under 30 år.

De allra flesta har ännu inte blivit inbjudna till mammografi. De upptäcker knölen i bröstet själva. Därför är det särskilt viktigt för unga kvinnor att lära sig hur man ska känna igenom sina bröst regelbundet.

Senaste statistik

20-24 år: 3 kvinnor
25-29 år: 23 kvinnor
30-34 år: 97 kvinnor
35-39 år: 203 kvinnor
40-44 år: 383 kvinnor

Källa: Cancer Incidence in Sweden 2008, Socialstyrelsen

Lite info om att ha bröstcancer i ung ålder (jorå, jag räknas som det i detta sammanhang, nått + ska man väl få)

Vanliga frågor och svar

Hur vanligt är det att unga kvinnor får bröstcancer?

Majoriteten av dem som insjuknar i bröstcancer är över 50 år. Men varje år insjuknar omkring 600-700 kvinnor under 45 år i bröstcancer i Sverige. Ett tjugotal av dem är under 30 år.

Har jag gjort något fel eftersom jag har drabbats av bröstcancer?

Nej, inget du gjort har orsakat din sjukdom. Sådant som livsstil, matvanor och motion har ingen betydelse för uppkomsten av bröstcancer hos unga kvinnor.

Får unga kvinnor någon särskild typ av bröstcancer?

Ja, HER2-positiv bröstcancer och ärftlig bröstcancer är vanligare bland unga kvinnor.

Får yngre kvinnor någon speciell behandling?

Behandling med kirurgi, cytostatika och strålning är i stort sett densamma för alla kvinnor oavsett ålder.

Unga kvinnor (före klimakteriet) som har bröstcancer som är beroende av östrogen får anti-östrogen. Det kallas hormonbehandling och hormonterapi.

Kvinnor med HER2-positiv bröstcancer behandlas med en särskild antikropp.

Kommer jag att må dåligt av cytostatika?

Hur man reagerar på cytostatika är mycket individuellt. Men unga personer och kvinnor drabbas oftare av illamående och kräkningar.

• Akut illamående kommer under det första dygnet.
• Fördröjt illamående kommer 1–2 dygn efter behandlingen och kan hålla i sig i 6–7 dygn.
• Betingat illamående kan utlösas hos en patient som tidigare har fått cytostatikabehandling och då har mått illa. Inför en ny behandling kan patienten känna illamående redan i förväg.

Det finns effektiva läkemedel idag, så du ska inte behöva "stå ut". Berätta hur du mår så att du får den allra bästa behandlingen mot illamående.

Måste man tappa håret?

De flesta som behandlas med cytostatika tappar håret, eftersom cellgift slår ut alla snabbväxande celler i kroppen; cancerceller men även hårceller och röda blodkroppar. Men håret kommer tillbaka när cytostatikabehandlingen är över.

Det finns metoder för att försöka minska håravfallet, så kallad ismössa (isen kyler hårbotten så att blodet som transporterar cellgiftet inte når ut i hårsäckarna). Men ismössa kan inte användas vid alla typer av bröstcancerbehandling. Vårdpersonalen kan ge dig information.

Det finns en speciell typ av cytostatika som inte orsakar håravfall. Den tas som tablett till skillnad från övriga cytostatika som tas via dropp. Den verksamma substansen i tabletten omvandlas till cellgift först när den når cancercellerna och slår därför inte ut hårcellerna. Men cytostatika i tablettform ges endast till vissa kvinnor med spridd bröstcancer.

Alla har rätt till peruk under den tid behandlingen pågår. Du kan få betala en viss del av kostnaden. Exakt hur reglerna ser ut i ditt landsting måste du fråga om på sjukhuset där du behandlas.

Jag har hört att man blir trött och orkeslös, stämmer det?

Ja, det är tyvärr ganska vanligt och beror på att cytostatikabehandlingen påverkar de röda blodkropparna som transporterar ut syre i kroppen. Man kan drabbas av en förlamande trötthet som gör att man vissa dagar knappt orkar stiga upp ur sängen. Men om orsaken är blodbrist (anemi) så behöver du inte "stå ut" med det. Det finns modern och bra behandling.

Somliga patienter får blodtransfusion, andra behandlas med läkemedel, epoetin, som ökar nybildningen av röda blodkroppar. Fråga efter ditt blodvärde, Hb-värde. Kvinnor ska ha minst 120 i Hb-värde.

Kommer jag någonsin att vänja mig vid att ha förlorat ett bröst?

Att tvingas operera bort ett bröst innebär för de flesta ett trauma och en stor sorg. Det kan kännas som en förlust av kvinnligheten. Det råd experterna brukar ge är att man så snabbt som möjligt ska försöka visa sig som den man är och inte dra sig undan. Du kan få ett "nytt" bröst genom rekonstruktion med egen vävnad eller bröstimplantat.

Kan jag bli gravid efter cancerbehandlingen?

Behandling med cytostatika påverkar produktionen av könshormoner och menstruationen kan upphöra. Yngre kvinnor som får hormonbehandling (antiöstrogen) kan få besvär liknande dem man får i klimakteriet med svettningar och blodvallningar. För många återkommer fruktsamheten efter behandlingen, men tyvärr inte för alla.

Påverkar behandlingen en eventuell graviditet?

Vid frågor om graviditet bör man först alltid rådgöra med sin läkare. En generell rekommendation är att kvinnor bör vänta något år med att försöka bli gravida efter att behandlingen med cytostatika har avslutats.

Vad händer när behandlingen är över?

När behandlingen med operation, strålning och cytostatika är över och den regelbundna kontakten med vården upphör är det vanligt att man känner sig ensam och utlämnad. Det är förstås en trygghet att gå på de regelbundna efterkontrollerna.

Många tycker det är givande att delta i någon samtalsgrupp med andra i samma situation, sådana ordnas i allmänhet på sjukhuset. De lokala bröstcancerföreningarna i Sverige har också stödverksamhet - ta kontakt med närmaste lokalförening. En del lokalföreningar har dessutom särskilda grupper för unga kvinno

Blir lite rädd... kan det inte bli torsdag snart...

Jag har under en längre tid haft "problem" med nattliga svettningar. Av någon dum anledning googlade jag på det och alla träffar handlar om lymfom (som är CANCER) Nu är jag rädd. Jag ringde mitt ex och frågade om han kom ihåg när jag började klaga på det, och han sa att det nog var innan han blev sjuk. Va fan är det frågan om. Jag inser ju att det är helt normalt att svettas på natten (det säger iaf alla när jag säger " jag svettas så mkt på nätterna") men jag svettas ibland kopiösa mängder. Och då ska vi inte glömma bort att jag är en människa som fryser från det att stiger upp tills jag går o lägger mig 10 av 12 månader om året... Det står INGENSTANS att man kan få detta symptom av bröstcancer. Vad betyder nu detta. Jag vill att det ska bli torsdag NU. Jag har inte tid med onsdag, skit i den och gå direkt på torsdag världen!

Finns det en mening med allt?

Gör det? Finns det en mening med allt? Som att jag själv äger skivan sen många år tillbaka där min enda gråtlåt finns fast jag aldrig hört den tidigare? En nära vän introducerade den nyligen och jag inser att jag haft den där hela tiden men inte blivit kär i den för ens nu? Som att den kurs jag skulle gå nu i slutet av November som är så viktig för att jag ska kunna sköta mitt jobb i sista sekund blev uppskjuten till i Mars 2011? Som att jag aldrig hittade en ny lägenhet att flytta in i vid årsskiftet utan bara bestämde mig för att flytta "hem" till Vällingby igen och ha min syster som inneboende? Som att min dotter idag fick se ett "rosabandet" i affären och utbrast "ÅH EN SÅN VILL JAG HA PÅ MIN JACKA MAMMA!"Som att min mormor absolut ville ge mig en reflex (dagarna innan jag fick veta vad jag led av och jag berättade inte för henne att jag varit och kollat mig) fast jag försökte styra av det, men hon gav sig inte och halade fram en reflex "rosabandet". Som att julfesten med jobbet är den 17 December och jag borde vara kry nog att gå på den efter operationen även om jag fortfarande är sjukskriven? (OK, det var ett ironiskt skämt, men ändock...) Man får inte använda armen på operationssidan på ett tag efter tydligen, men jag dricker ändå helst vin med höger arm :)

Ja, ni fattar...frågan är, finns det en mening? Ibland tror jag det, men jag vill inte att det ska finnas en mening med att jag har fått cancer, vad är det för twisted mening i så fall. Jag vill att det ska vara en djävligt tråkig slump, and someone got to get it.....

Förresten så känner jag att jag vill höja båda armarna medan dom fortfarande funkar och lyfta glasen för mina kollegor, det är härliga människor, hela bunten! KRAM
HOIST TECHNOLOGY AB

Och ett snyggt sådant här typ av armband (det dyraste och snyggaste som bara finns) önskar jag mig i julklapp!

Men ännu viktigare är det jag bett mina systrar om.... och det är brådis med det, jag ska påminna er!

Skitväder

Blev ingen promenad, hann inte ens till Haga innan jag gav upp med frysande fötter, händer och.. eller hela kroppen faktiskt. Gick in mot stan igen och fikade. Tog en liten bulle... usch, mår illa när jag tänker på den. Gick hem o la mig under 2 täcken, fryser fortfarande. Nu väntar jag in rätt tid för att ta mig till Vällingby och äntligen få min lilla tjej. Jag saknar henne så det gör ont.
Under tiden har jag kollat på Robinson... vad i hela friden är det för människor som orkar vara med i det där. Säger som den ena tjejen sa " jag är ingen skogsmulle eller djungeltjej"..... jag vill vara i stan där det finns stora bullar, stora mackor och enorma koppar med kaffe. Tjing!
(Har ont i höger bröst idag, undrar om det försöker sympatisera med det vänstra som är sjukt.... inga dåliga hjärnor i dom här små polarna. Sen undrar jag en annan sak. Om min tumör är 4 x 2 cm redan, betyder det att den funnits länge eller växt fort?)

Behöver seriös massage...

Jag måste ligga och spänna mig i sömnen, vaknar och är som ett ras, har så ont i nacken, spänningshuvudvärk och värk i tänderna?! What....Undrar just vad som försiggår i min skalle
under nattetid.....
Snart ska jag i allafall träffa min kära Rebecca, vi ska ta en tur i Haga Parken i det fina regn vädret. Hon är den som fått vara med och ta smällarna. Hon var med mig i onsdags och är utsedd att få vara med på säkert ett par till trista besök på div vårdinrättningar.
På torsdag får jag hela bilden har de lovat, när de haft sin konferens med alla specialister ska jag få
veta vad det är för form av cancer, vilken behandling ( hoppas hoppas jag klara mig undan allt annat än OP) osv. Då är hon där och håller min hand, som hon fick göra på biopsin, hålla mig i handen som om
jag var ett litet barn. Men det var så skönt att ha henne där bakom och känna att hon satt där.
Love ju Rubarb! (inte jag som lagt dit texten, måste fråga henne vad det betyder. Älskar bilden på Rebecca, så fin!)

En bra dag idag!

Idag har jag haft en sådan bra dag. Jag fick äntligen träffa två av mina systrar efter att jag fick C-beskedet. Det jag tror att många inte tänker på är hur hårt nära anhöriga drabbas av hela grejen. Jag vet det, jag har varit där själv. Min man fick cancer, 31 år gammal. Han hade inte lika goda utsikter som jag har, och det var en period som inte går att beskriva. Jag minns ingenting av år 2008. Tyvärr fick också min kära morfar cancer samma år, de fick sina besked samma vecka i Januari, och morfar gick bort i Juli. Jag har sett på nära håll vad cancer kan göra. Jag har också sett att man kan överleva och må bra, det är härligt!

En sak som slagit mig sista dagarna är att det viktigaste som finns just nu är vänner och familj. Inte bara att de kan ställa upp och hjälpa till, utan bara att de finns där och jag vet att dom tänker på mig och mina gör mig stark! Det här känns som en småsak med alla dessa fina människor!
I går var jag på AW med massa coola brudar på Vimmel, här är Annika och Angelica

Och här är mina kära systrar Hannah och Maja. En himla härlig fika idag!

 Jag tog en LITEN macka....

Den här tjejen saknar jag. Hon är i Palma, och det är ju tur på ett sätt, för då har jag bra anledning att åka dit (har haft den fantastiska anledningen 3 gånger i år, och jag hoppas på ännu fler eller längre nästa år! )

Cecilia, jag saknar dig!

Kolla vad glad man kan vara... sitter här och vet inte att jag har cancer. Saknar redan den tiden ;)

Gråta

Jag har inte gråtit ännu, inte ordentligt... har tvingat fram några tårar. Jag vet att Maxwells "This Woman's Work" får mig att snyfta lite. Men det är ju inte för att jag e sjuk, utan för att den är så fin... ett brev från en annan tjej i samma ålder som mig, också drabbad av bröstcancer fick mig för en sekund att förstå att det faktiskt handlar om mig. Men jag känner ändå att det inte gör det, det känns som att VI har fått cancer, alla mina nära och kära har fått det, det är bara det att jag råkar vara den som bär runt på det.

Jag kommer säkert att komma dit, till gråten. Men jag är inte ledsen nu, jag är inte nere, jag är glad att jag kollade upp det och att jag från den ena dagen till den andra redan finns i planeringen för att ta bort tumören och det som inte ska finnas där. Jag är glad att jag gick och kollade knölen. Till alla tjejer (och killar faktiskt hur konstigt det än låter) kolla era bröst!

MR

Som jag skrev tidigare så fick jag en tid till MR i torsdags. Det fick jag för att jag fick möjligheten att vara med i en studie. Studien går ut på att ta reda på hur vida man bör använda sig av en MR i kombo av mammografi och UL när man utreder misstanke om bröstcancer eller konstaterad cancer.
Jag gick till St Göran på utsatt tid och de förklarade att de första 30 minuterna var den "vanliga" bildserien de tar, och de följande 17 enbart för studien. Låg som en stel pinne på mage med huvudet ner i ett hål och försökte tänka på annat än att jag ville ändra ställning på händerna, att det var obehagligt med vätskan de sprutade in i armen vid ett särskilt tillfälle med bildserie (kontrastvätska) för att sen få höra "vi avbryter efter
30 minuter". Jag undrade så klart varför, hon sa "den har inte den form vi vill att den ska ha för studien".
Jag klädde på mig och gick hem, tänkte att... jag har kanske inte cancer ändå?
(en rolig grej, när jag la mig i den där gigantiska magnetröntgen grejen på mage sa tjejen som pulade in hörproppar i mina öron och satte nål i armen på mig "låtsas att du är på massage"..... men hallå... visst, inga problem...)

Fick besök av goda vänner på kvällen, vi gick och åt på Caliente, så trevlig. Prata om högt och lågt, allvar och skämt. Jag kände mig så lugn och avslappnad när jag kom hem, sov riktigt bra.

I går morse (fredag) kunde jag ändå inte låta bli att ringa min kontaktsköterska från St Göran. Jag började med att säga " jag har en fråga, förmodligen jätte dum, men... är ni verkligen säkra på att jag har cancer?"
Hon tyckte inte den var dum, men tyvärr bekräftade hon det som stod i journalen, och jag kände mig ändå lite klokare när jag la på, trots att hon sa saker i stil med " vi brukar proppa er unga fulla med behandling (cytostatika o annat) så mycket som det bara går, du kan kanske räkna med ett halvårs helvete, men det är ingenting för det kan göra att du får leva utan cancer resten av livet".

Tankar ....

Tankar de första timmarna

*Jag vågar inte berätta det här för mamma...
*Vad är det för j***a gener jag och B har gett H ( för er som inte känner mig så kan jag kort
berätta att min ex man "B" blev frisk från tarmcancer förra året, han har förmodligen en
ärftlig typ så vår dotter H ska börja kolla sig i 20-år åldern mot denna typ av cancer)
* Vad var eg oddsen att JAG skulle få cancer?
* Jag vill inte tappa håret
* Jag vill absolut inte tappa ögonfransarna
* Om man tappar håret, är det på hela kroppen då ? (viktigaste tanken...eh....)
* Totalt bortkastat att jag för knappt ett år sen la ut 34 Tkr på ett par plasttuttar när
jag nu ska bli av med den ena...eller iaf en bit av den
* Gud, hur ska det gå på jobbet
* Kan jag ha blivit smittad av det här (den mest idiotiska, men jag kunde inte förstå)
* Jag vill inte ta grovnålsbiopsi, det kommer säkert göra ont (sköterskan tyckte det var en lite sak i det stora hela, och jag är beredd att hålla med)

och en hel del fler.... men jag kan inte skriva ner alla, för hälften är så idiotiska att jag skäms.

Fråga gärna!

Jag ska uppdatera bloggen med tankar och de senaste händelserna sen i onsdags, det kommer mera. Men jag vill passa på att tala om att jag gärna svarar på frågor, och jag säger som jag lärt mig på en support utbildning för massor med år sen "kan jag inte svara så tar jag gärna reda på svaret" ;) Sen kan det vara
bra att varna känsliga läsare för att jag kan vara mycket ironisk, så ta allt jag skriver som jag tänker ta den här cancern, med en nypa salt.

17 November 2010

Torsdagen den 4 november gick jag till vårdcentralen för att kolla min hals som såg ut att bära på en misstänkt halsfluss, dock helt utan smärta. När jag stod där och väntade på att få en tid så tänkte jag att kanske det är lika bra att kolla den där knölen i brösten, det skadar ju inte. Fick veta att då måste jag få två tider, en till läkare och en till infektionsmottagningen. Kändes aningens komplicerat, men av någon anledning hoppade jag över halsen och nöjde mig med ett läkarbesök senare på dagen.
Läkaren kände knölen direkt, sa " jag känner knölen, den känns inte som en cancerknöl men jag skickar ändå en remiss".
Jag tänkte nog mest att, nej, det fattar väl jag också, att det inte är cancer. Jag är 34.
Jag fick tid hos Bröstcentrum City fredag den 15 november. Gick dit, visste att jag skulle göra en mammografi och kanske ultraljud om de kunde se nått på bilderna från mammografin. Det kunde dom, fick sitta ned och vänta på ultraljud. Kände mig helt lugn... helt lugn.
Gjorde UL, läkaren sa efter en stund att hon ser knölen och "den har förändringar". Förändringar? Jaha... vad f** betyder det? Jag tänkte inte så mycket mer på det, sen sa hon "ska hämta en sköterska så vi kan ta cellprover på den och lymfkörtlarna i armhålan". Jag hann inte tänka så mkt, dom stack in dom där sprutorna och höll på misshandla mitt vänstra bröst ett tag tills de tagit alla prover. När jag var klar förklarade hon att jag skulle få en ny tid nästa vecka och skulle då få svar på proverna och träffa en bröstkirurg.
När jag satte mig och väntade på att få den nya tiden blev jag för första gången rädd, jag tror att jag tänkte att jag ville gråta lite, men jag höll mig. Fick en ny tid redan på onsdag den 17 november.
Jag fattade inte varför jag skulle träffa en bröstkirurg? Alla mina vänner, nära och kära var överens om att det måste ju vara för att de har det som rutin, eller att de trots att det är en godartad knöl säkert måste tas bort.
Helgen var lång, och jag kunde inte låta bli att snurra runt lite på olika cancersidor, men letade mest efter artiklar eller bloggar för de som har ofarliga tumörer som måste tas bort. Hamnade på en och annan cancerblogg där unga människor skrivit om sin bröstcancer. Jag blev såklart rörd och tänkte "stackars dom"........

17 November kom, jag hade tid kl 08:50. Hade min kompis Rebecca med mig, bara ifall att... fast jag tänkte att hon får sitta utanför, och skulle det mot all förmodan vara nått så kunde jag ju be henne komma in. När det blev min tur kom både en kirurg och en sköterska och hämtade mig, de bad mig också att ta med mig min kompis... då kände jag för en sekund att det inte kändes helt rätt.
Vi satte oss ned, hon kollade på mig som i  min värld kändes som en evighet och sa "Ida, du har en tumör i ditt vänstra bröst, och det är cancer".

För en sekund blev jag så så trött, jag ville bara somna. Sen tittade jag på alla tre och tyckte att det kändes som dom bara stirrade på mig, blev lite irriterad och sa "Jaha, vad gör vi nu då".

En stund senare satt jag där med en tid för planerad operation, tid för magnetröntgen, tid för att få veta vilken typ av cancer jag har samt behandligsplan och ett nytt prov taget ur tumören. Man kan inte säga annat än att det går undan och det är en tröst i dessa tider.
Nedan ser ni en grovnål för biopsi. Mysigt värre.