fredag 18 mars 2011

Åh fy faaaaan



va jag inte kan ta spruta på mig själv. Jag blir så in i helskotta irriterad och besviken på mig själv! Första gången tog jag hjälp av min kollegas man som är diabetiker, det gick bra! Andra och tredje gången gick jag till vårdcentralen och fick hjälp, men de tar sprutan snett och det gör ont, den är liksom gjord för att den ska tas själv och stickas rakt in. Så i går tänkte jag att "nej, fan, det här fixar jag själv, det är ju meningen". Men när jag satt där med sprutan i högsta hugg så fegade jag ur som bara den. Jag blev helt darrig, jag sitter alltså med rengjord mage i ett stadigt grepp, tar bort hatten och sitter som en mes och och bara glor på spruten som nu befinner sig 5 mm från magen, ett enda smack och den hade varit inne. Jag är inte spruträdd, men jag vill inte se den gå in, och det är ett måste när man ska göra det på sig själv. Jag satt hur länge som helst... började låta konstigt och bara satsade, men fegade gång på gång. Tillslut blev mamma lite otålig och skulle hjälpa till, OK tänkte jag men fegade ur igen, testade själv i gen men jag var helt genomsvettig och kallsvettig bak i nacken. Till slut fick hon göra det i alla fall. Fy ..... alltså, det där vill jag inte göra. Att sitta och helt frivilligt smälla in en spruta i sig, ge sig själv smärta är inte min grej....
Jag är inte rädd för nästan någonting (OK, jo för spindlar, men dom gör inte särskilt ont...) jag har gjort ingrepp i min kropp som innefattat massa sprutor och andra obehag, så hur kan jag bli sittande i soffan som en darrig degklump för något som endast kommer ge mig två sekunders smärta? Vad är det för fel på mig. MYCKET besviken på mig själv. MYCKET.

Jag har i alla fall haft sjukt mycket energi idag! MASSOR, så underbart! Men nu är det slut på kortisonet, så vi får väl se hur morgondagen blir. Borde börja bli dags för en och annan biverkning, för jag är väl knappas undantaget som slipper det. Men jag har åtminstone njutit för fullt av den härliga dag som innefattat en tripp till IKEA, ommöblering i dotterns rum och lite annat.
Tack igen mamma för den här gången, nu är det bara två jobbiga sjukhusgånger kvar! (Mamma har varit tröttare än mig av den här upplevelsen den här gången, folk somnar runt mig som flugor, men jag sitter uppe timme efter timme. Kan bero på att de inte går på 32 kortisontabletter per dag kanske....)

5 kommentarer:

  1. Är själv spruträdd men har behövt ta fragminsprutor själv efter 2 operationer, men det är lättare att sticka sig själv. Känns det inte när du sätter nålen mot magen så gör det inte ont när du trycker ner den, så det grejar du!! Efter allt du går igenom känns det som det här den enkla delen om du bara gör det en enda gång!

    Såg dig föresten när jag va och hämtade lunch på Smultronet häromdagen!

    Kram Pia

    SvaraRadera
  2. Hej Pia :) Jasså, du rör dig i Smulton området? Som jag sen sju år tillbaka kallar snusket när jag fick en helt rå och kall hamburgare till lunch. Har hämtat lite lunch där i mina dagar :) Gissar att du jobbar i närheten ? Ja, jag försökte men blev helt jäkla paralyserad och kunde inte förmå mig :-/ Men nu är det bara två gånger kvar, nästa gång ska jag fasen fixa det!! Tack för tipset med udden mot magen, det är det jag funderat på, hur hårt jag ska ta i liksom :0

    Kram på dig Pia! Du får presentera dig nästa gång vi ses ;)

    SvaraRadera
  3. Jag kan bara säga att jag förstår dig helt och fullt. Nu efter min operation fick jag med mig tre Fragmin-sprutor hem, och dem skulle jag ta en om dagen i tre dagar. Aldrig i livet! Jag åkte till vårdcentralen och tog hjälp av distriktssköterskan. De rackarns sprutorna gjorde ju dessutom ont i sig själva. Det sved rätt ordentligt efteråt...

    Underbart att du har haft så mycket energi i dag! Må den stå dig bi även under de kommande dagarna.

    Kram från Helena

    SvaraRadera
  4. Kul att det är fler än vi på 8 som kallar Smultronet för Snusket. Trodde det bara va vi som gjorde det. Men nu fortiden tycker jag dom har helt ok mat, så det blir väl att man hämtar mat där lite då och då!

    Lycka till med dom sista sprutorna och fortsätt kämpa!! Och jag lovar att ge mig till känna om jag ser dig i smultronområdet :)

    Kram

    SvaraRadera
  5. Haha... vi är många som kallar det snusket! Men det är med kärlek liksom :) Det har varit en del up´s and down´s där de senaste 11 åren jag hängt i området, men Smultronet är alltid Smultronet, right :) Ja, dom är bra nu tycker jag. Tror vi jobbar i samma hus tom du och jag. Där ser man, liten värld det här :)

    Ser fram emot att träffa dig en vacker dag :)

    SvaraRadera